Även i döden var Kristi kropp väldigt dyrbar för Hans lärjungar. De längtade efter, att kunna ge Honom en hedersam begravning, men visste inte, hur de skulle kunna förverkliga denna sin önskan. Förräderi mot den romerska överheten var det brott Jesus blivit dömd för, och personer avrättade för ett sådant brott, begravdes på en plats särskilt avsedd för sådana brottslingar. Lärjungen Johannes, jämte kvinnorna från Galiléen, hade dröjt kvar vid Jesu kors. De kunde inte lämna sin Herres döda kropp i de känslolösa soldaternas händer, att läggas i en vanhedrande grav. Likväl kunde de inte förhindra det. De kunde inte räkna med någon ynnest från de judiska myndigheternas sida, och de hade inget inflytande hos Pilatus.