Då det led mot aftonen, sänkte sig en överjordisk stillhet över Golgata. Folkhopen skingrades, och många återvände till Jerusalem helt annorlunda till sinnes, än de varit på morgonen. Många hade skockat sig omkring korset av nyfikenhet. De hyste inget hat mot Kristus. Fortfarande trodde de på prästernas anklagelser och betraktade Jesus som en missdådare eller brottsling. Under den onaturliga upphetsningen hade de blivit eggade till, att tillsammans med pöbeln smäda Honom. Men då jorden inhöljdes i mörker och deras egna samveten slog dem, kände de med sig, att de hade gjort sig skyldiga till en stor synd. Inga skämt och inga hånfulla skratt hördes, medan det fasansfulla mörkret varade. Och då det skingrades, återvände de hem under högtidlig tystnad. De var övertygade om, att prästernas anklagelser var falska och att Jesus inte var en bedragare. Några få veckor senare, då Petrus predikade på Pingstdagen, var de med ibland de tusenden, som blev omvända till Kristus.