Grundat på Matteusevangeliet 28:2-4, 11-15.
Natten till den första dagen i veckan hade sakta gått till ända. Den mörkaste timmen strax före gryningen hade kommit. Kristus var fortfarande fånge i Sin trånga grav. Den stora stenen låg på plats, det romerska sigillet var obrutet och de romerska soldaterna höll vakt. Men där befann sig också osynliga väktare. Skaror av onda änglar var samlade på platsen. Om det hade varit möjligt, skulle mörkrets furste och hans armé av fallna änglar för alltid ha behållit Kristi grav förseglad. Men himmelska änglar var också närvarande. Änglar med överlägsen styrka vaktade den grav, som omslöt Jesus, och väntade på, att få välkomna Livets Furste.