Under tiden hade underrättelsen om Kristi uppståndelse nått Pilatus. Ehuru Pilatus hade varit ansvarig för, att Kristus utlämnades till att korsfästas, hade han varit tämligen oberörd. Då han motvilligt, och med en känsla av medlidande, hade dömt Frälsaren, hade han inte känt några verkliga samvetskval, de kom först nu. I sin ångest stängde han in sig i sitt hem och beslöt sig för, att inte ta emot någon. Men prästerna skaffade sig tillträde och meddelade honom den historia om händelseförloppet de själva satt ihop, och bad honom, att ha överseende med vaktens försummelse av sin plikt. Innan han gav sitt medgivande därtill, frågade han ut gravens väktare enskilt. De fruktade för sin säkerhet och vågade inte, att dölja något. Pilatus fick således av dem en helt annan skildring av, vad som ägt rum. Han beivrade inte saken vidare, men från denna stund kände han aldrig någon frid.