Kristus kom fram ur graven förhärligad, och den romerska vakten såg Honom. Deras ögon var oavvänt fästade på Dens ansikte, som de nyligen hade hånat och förlöjligat. I detta förhärligade väsen såg de fången, som de hade sett i domsalen, Honom, åt vilken de hade flätat en krona av törnen. Det var Han, som undergivet och utan motstånd förts fram inför Pilatus och Herodes, Hans kropp, som blivit sargad av det grymma gisslet. Det var Han, som blivit naglad vid korset, Han, som prästerna och rådsherrarna självbelåtet ristat eller skakat på huvudet åt, sägande: ”’Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa” (Matteusevangeliet 27:42).