Så samtalade Kristus med Sina lärjungar och öppnade deras sinnen, så att de skulle kunna förstå Skrifterna. Lärjungarna var trötta, men samtalet stannade ej av. Levande och trosvissa var de ord de fick ta emot av Frälsaren. Men ännu var deras ögon tillslutna. Då Han talade om Jerusalems omstörtande, såg de på den dömda staden under tårar. De hade fortfarande ingen aning om, vem deras medvandrare var. De förstod ej, att föremålet för deras samtal vandrade vid deras sida, ty Kristus talade om Sig Själv, som om Han vore en annan person. De trodde, att Han var en av dessa, som hade besökt den stora högtiden och nu var på hemresa. Han gick lika försiktigt som de över bergsstigens vassa stenar och stannade, då de stannade, för att vila. Så fortsatte de vägen fram, medan Han, som snart skulle inta Sin plats vid Faderns högra sida och som kunde säga: ”’Jag har fått all makt i himlen och på jorden” (Matteusevangeliet 28:18), vandrade vid deras sida.