Med denna glada nyhet i hjärtat kan de emellertid inte sitta kvar och endast samtala med varandra. Hunger och trötthet är försvunna. De lämnar måltiden, utan att ha förtärt något, och uppfyllda av glädje, går de samma väg tillbaka igen, som de kommit, för att skyndsamt förkunna nyheten för lärjungarna i staden. Vissa delar av vägen är tämligen riskfyllda, men de klättrar över de branta ställena och slinter på de hala klipporna. De ser inte, de vet inte, att de har Hans beskydd, som har vandrat vägen tillsammans med dem. Med sina pilgrimsstavar i händerna skyndar de fram, som om de struntade i vägens faror. De förlorar vägen i mörkret, men finner den igen. Ömsom springande och ömsom snubblande, skyndar de framåt. Deras osedde Följeslagare är tätt vid deras sida hela vägen.