”Om ni förlåter någon hans synder”, sade Kristus, ”så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.’” Kristus ger inte med detta vem som helst rättighet, att uttala domar över andra. I Sin Bergspredikan förbjöd Han detta. Det är Guds ensamrätt. Men Han lägger ansvar för de enskilda lärjungarna på församlingen i dess egenskap av levande organism. Församlingen har plikter mot dem, som faller i synd. Dess uppgift är, att förmana, undervisa och om möjligt återföra. ”{B}estraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning”, säger Herren. – Var samvetsgrann och finkänslig gentemot de felande. Varna varje själ, som är i fara. Lämna ingen i fred, att bedra sig själv. Kalla synden vid dess rätta namn (Andra Timoteusbrevet 4:2).