Då Jesus för första gången mötte lärjungarna i den övre salen, var Tomas inte med dem. Han hörde de andras skildring och erhöll många bevis på, att Jesus hade uppstått, men dysterhet och otro fyllde hans hjärta. Då han hörde lärjungarna berätta om de uppenbarelser de haft av den uppståndne Frälsaren, sjönk han ändå djupare i hopplöshet. Om Jesus verkligen uppstått från de döda, då fanns det inte längre något hopp om ett materiellt, jordiskt rike. Och det sårade hans fåfänga, att tänka på, att hans Mästare skulle uppenbara Sig för alla de andra, utom för honom. Han hade föresatt sig, att inte tro, och under hela veckan ruvade han över sitt elände, vilket framträdde allt dystrare i motsats till hans bröders hopp och tro.