Livligt återkallade de i minnet scenen vid sjön, då Jesus bjöd dem, att följa Honom. De kom ihåg, hur de, på Hans befallning, rott ut på djupet och lagt ut sitt nät där, och fångsten hade blivit så riklig, att nätet varit nära att gå sönder. Då hade Jesus kallat dem till, att lämna sina fiskebåtar och lovat, att göra dem till människofiskare. Det var, för att påminna dem om detta och fördjupa intrycket därav, som Han återigen hade utfört samma underverk. Hans handling var ett förnyande av uppdraget till lärjungarna. Han ville visa dem, att deras Herres död inte hade lättat på förpliktelsen, att utföra det verk, som Han överlåtit åt dem att fullgöra. Fastän de skulle bli berövade Hans personliga närvaro och även sitt livsuppehälle genom sin förra sysselsättning, skulle deras uppståndne Frälsare ta vård om dem. Medan de utförde Hans verk, skulle Han sörja för deras behov. Jesus hade också ett bestämt syfte med, att be dem om, att kasta ut nätet på högra sidan om båten. På motsvarande sida av stranden stod Han – låt oss kalla det för trons sida. Om de arbetade i förening med Honom, om Hans gudomliga kraft förenades med deras mänskliga ansträngningar, skulle de inte misslyckas.