Dittills hade Petrus känt Kristus efter köttet, såsom många även nu känner Honom, men hans kunskap om Honom skulle inte längre vara så begränsad. Han skulle inte känna Honom mer, såsom han känt Honom under sin förbindelse med Honom som människa. Han hade älskat Honom som människa, som en himlasänd Lärare, men nu älskade han Honom som Gud. Han hade lärt sig läxan: För honom var Kristus nu allt i alla. Nu var han redo, att dela sin Herres försoningsverk. Då han till sist hängdes upp på ett kors, blev han på sin egen begäran korsfäst med huvudet nedåt. Han ansåg det vara en för stor ära, att lida på samma sätt, som sin Mästare.