Johannes levde till väldigt hög ålder. Han fick se Jerusalem ödeläggas och det ståtliga templet bli en ruin – en symbol för världens slutliga ödeläggelse. Grundtonen i hans vittnesbörd till församlingarna var: ”Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud”. ”{D}en som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom” (Första Johannesbrevet 4:7, 16).