Grundat på Lukasevangeliet 24:50-53; Apostlagärningarna 1:9-12.
Tiden hade kommit för Kristus, att fara upp till Faderns tron. Som en gudomlig segrare stod Han i begrepp, att återvända med Sitt segerbyte till de himmelska salarna. Före Sin död hade Han för Sin Fader betygat och sagt: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra” (Johannesevangeliet 17:4). Efter Sin uppståndelse hade Han dröjt kvar på jorden en kort tid, för att Hans lärjungar skulle bli förtrogna med Honom i Hans uppståndna och förhärligade kropp. Nu var Han redo, att lämna dem. Han hade bestyrkt det sakförhållandet, att Han var en levande Frälsare. Hans lärjungar behövde inte längre tänka på Honom i förbindelse med död och grav. De kunde tänka på Honom som Den, vilken blivit förhärligad inför hela universum.