Då lärjungarna gick tillbaka till Jerusalem, såg folket på dem med förvåning. Efter förhöret och korsfästelsen trodde man, att de skulle se skamsna och betryckta ut. Deras fiender väntade sig, att i deras ansikten se ett uttryck för sorg och nedslagenhet. I stället såg de endast glädje och segerfröjd. Deras ansikten lyste av en lycka, som inte är av denna världen. De sörjde ej över felslagna förhoppningar, nej, de var fyllda av lov, pris och tacksägelse till Gud. Med jubel berättade de det underbara, som hade skett, hur Kristus hade uppstått och farit upp till himmelen, och deras vittnesbörd togs emot av många.