Lärjungarna misströstade inte längre om framtiden. De visste, att Jesus var i himmelen och att de fortfarande ägde Hans deltagande kärlek. De visste, att de hade en vän, som intagit Sin plats på Guds högra sida, och de var ivriga, att bära fram sina böner inför Fadern i Jesu namn. I vördnadsfull bävan böjde de sig i bön och upprepade denna försäkran: ”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig” (Johannesevangeliet 16:23-24).