Men Kristus håller dem tillbaka. Han kan ännu ej ta emot härlighetens krona och kungamanteln. Han träder fram inför Sin Fader. Han pekar på Sitt sårade huvud, Sin uppstungna sida och de märkta fötterna, och Han lyfter Sina händer, som bär märkena efter spikarna. Han pekar på Sina segertecken. Han träder fram inför Fadern med förstlingskärven, dessa, som uppstod med Honom som representanter för den stora skara, som skall komma fram ur graven vid Hans andra ankomst. Han närmar Sig Fadern, hos vilken det är glädje över varje syndare, som omvänder sig. Innan världens grundvalar var lagda, hade Fadern och Sonen ingått förbund med varandra, för att återlösa människan, därest hon skulle bli besegrad av Satan. De hade träffat en högtidlig överenskommelse om, att Kristus skulle bli människosläktets löftesman. Denna överenskommelse har Kristus uppfyllt. Då Han utropade på korset: ”Det är fullbordat!”, vände Han Sig till Fadern. Uppdraget hade blivit fullbordat. Han förklarar: Fader, det är fullbordat. Jag har gjort Din vilja, o Min Gud. Jag har fullbordat frälsningsverket. Om Din rättfärdighet är tillfredsställd, ber Jag, att de, som Du har gett Mig, måtte få vara med Mig, där Jag är (Johannesevangeliet 19:30; 17:24).