Jesus, jämte de elva lärjungarna, ställde nu Sin färd mot berget. Då de gick genom Jerusalems gator, såg många med undrande blickar på den lilla skaran, vilken ledsagades av Den, som för några veckor sedan blivit dömd till döden och korsfäst av prästerna och rådsherrarna. Lärjungarna visste, att det skulle bli deras sista möte med Mästaren. Jesus tillbringade tiden med, att samtala med dem och upprepa Sin tidigare undervisning. Då de närmade sig Getsemane, stannade Han, för att de skulle dra sig till minnes den undervisning Han gav dem under Getsemanenattens ångest och vånda. Han kastade åter en blick på vinträdet, vilket tjänat som illustration, då Han talat om förhållandet mellan församlingen, Honom Själv och Fadern. Åter upprepade Han de sanningar Han då framställt. Allt påminde om Hans obesvarade kärlek. Även Hans lärjungar, som var Honom så kära, hade under Hans förnedring och lidande sagt emot Honom och övergett Honom.