Dessa änglar hörde till den skara, som hade väntat i skyn, för att ledsaga Jesus till Hans himmelska hem. Dessa två änglar, de förnämsta i änglaskaran, var de, som hade kommit till graven vid Kristi uppståndelse, och de hade varit med Honom under hela Hans jordeliv. Med ivrig åstundan hade hela himmelen inväntat avslutningen på Hans vistelse i en värld, som bar förbannelsens märken. Nu hade tiden kommit för den himmelska världen, att ta emot sin Konung. Längtade inte de båda änglarna efter, att få förena sig med skaran, som skulle välkomna Jesus? Jo, men i kärlek och sympati för dem Han lämnade kvar, dröjde de likväl på Oljeberget, för att ge dem tröst. ”Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?” (Hebréerbrevet 1:14).