Lycka, som söks av själviska bevekelsegrunder, bortom pliktens stig, är obalancerad, ostadig och tillfällig; den försvinner igen, varvid själen fylls med ensamhet och sorg; men det ligger glädje och tillfredsställelse i Guds tjänst. Den kristne överlämnas inte till, att vandra på osäkra stigar; han överlämnas ej till fåfänga sorger och besvikelser. I fall vi saknar glädjeämnen i detta liv, kan vi se fram emot det kommande livet.