Gud betraktar inte alla synder som likvärdiga; enligt Hans värdering, förekommer det grader av skuld, liksom det gör hos människor; men oavsett hur obetydlig den ena eller andra felaktiga handlingen tycks vara i människors ögon, är ingen synd liten i Guds ögon. Människors omdöme är partiskt och ofullkomligt; men Gud värderar saker och ting precis som de är. Drinkaren föraktas, och får allt veta, att hans synd kommer att utestänga honom från Himmelen; medan stolthet, själviskhet och begär ofta slipper tillrättavisning. Men dessa är synder, som är speciellt riktade mot Gud; för de går emot Hans karaktärs goda egenskaper, mot den osjälviska kärlek, som utgör själva atmosfären i det icke fallna universum. Han, som faller för någon av de större synderna, kan ha en förnimmelse av skam och andligt armod och att han behöver Kristi nåd; men stoltheten känner inte av något behov, och således stängs hjärtat mot Kristus, och de omätliga välsignelser Han kom, för att ge. . . .