Omvändelsen är ett arbete, som de flesta ogillar. Det är ingen liten sak, att förvandla ett jordiskt, syndälskande sinne och få det till, att förstå Kristi outsägliga kärlek, Hans nåds charm och Guds upphöjdhet, så att själen blir omgärdad med gudomlig kärlek och fängslad av himmelska mysterier. När han förstår dessa ting, ter sig hans tidigare liv motbjudande och avskyvärt. Han hatar synden, och med förkrossat hjärta inför Gud omfamnar han Kristus som själens liv och glädje. Han avlägsnar sina tidigare nöjen och förlustelser. Han äger ett nytt sinne, en ny hängivenhet, nya intressen, en ny vilja; hans sorger, önskningar och kärlek har helt förvandlats. . . . Himmelen, som tidigare saknade all tilldragande kraft, ses nu i sin rikedom och härlighet; och han betraktar den som sitt framtida hem, där han skall älska och prisa Honom, som har återlöst honom genom Sitt dyrbara blod. Helighetens gärningar, som tett sig så tungrodda, är nu hans fröjd. Guds Ord, som varit dunkelt och ovidkommande, är nu hans särskilda studium, som han söker goda råd från. Det är som ett brev skrivet till honom från Gud, som bär den Eviges underskrift. Hans tankar, hans ord, och hans handlingar underställs och prövas enligt denna regel. Han darrar med tanke på Ordets befallningar och hotelser, samtidigt som han avgjort fattar om Ordets löften och stärker sin själ, genom att göra dem till sina egna.