I fall Kristus, människornas fläckfrie och rene Förlossare, gick med på, att ta de nödvändiga steg, som syndaren skall ta i samband med sin omvändelse, varför skulle då någon, med sanningens ljus skinande på sin stig, töva och dröja med, att överlämna hjärtat till Gud, och ödmjukt bekänna, att de är syndare, och visa sin tro på Kristi försoning i ord och handling, samt likställa sig med dem, som bekänner sig som Hans efterföljare?