När tankarna kretsar kring Kristus, formas karaktären till likhet med det gudomliga. Tankarna genomströmmas av en förnimmelse av Hans godhet, Hans kärlek. Vi betraktar Hans karaktär, och därigenom är Han i alla våra tankar. Hans kärlek omger oss. Om vi blott ett ögonblick stirrar på solen, när den står som högst på himlen, visar solens bild sig i allt, som vi ser, när vi vänder bort blicken. Likadant förhåller det sig, när vi betraktar Jesus; allt vi ser, återspeglar Hans bild, Rättfärdighetens Sol. Vi kan inte se något annat, eller tala om något annat. Hans bild är inpräntad på själens ögon, och påverkar varje hållning i våra vardagsliv, mjukar upp och underlägger sig hela vår natur. Genom iakttagande antar vi likhet med det gudomliga, ja, likhet med Kristus. Inför alla, som vi umgås med, återger vi Hans rättfärdighets klara och muntra strålar. Vi förvandlas till karaktären; hjärta, själ och sinne blir nämligen belysta av återskenet från Honom, som älskade oss, och gav Sig Själv för oss. . . .