Våra pengar har vi inte fått, för att vi skall ära och förhärliga oss själva. Som trofasta förvaltare skall vi använda dem till Guds ära och härlighet. Somliga tror, att endast en del av deras medel är Herrens. När de har satt undan en del till religiösa och välgörande ändamål, menar de, att resten tillhör dem själva, och kan användas efter eget gottfinnande. Men här tar de fel. Allt, vad vi äger, är Herrens, och vi står ansvariga inför Honom för det bruk vi gör av det. I bruket vi gör av varje enskilt öre framgår det, om vi älskar Gud högst och vår nästa som oss själva. Pengar har stort värde, eftersom de kan göra mycket gott. I Guds barns händer innebär de mat åt den hungrande, dryck åt den törstige, och kläder åt den nakne. . . . Men pengar är inte av större värde, än sand, i fall de inte används till livets förnödenheter, till välsignelse för andra, och främjande av Kristi sak.