Synen, som Jesaja fick, framställer Guds folks tillstånd i de yttersta dagarna. De har förmånen, att se i tro det verk, som skrider framåt i den himmelska helgedomen. . . . . I det, att de skådar i tro in i det allra heligaste, och ser Kristi arbete i den himmelska helgedomen, blir de varse, att de är ett folk med orena läppar – ett folk, vars läppar ofta har talat tomma ord, och vars talenter och förmågor inte har helgats och använts till Guds ära. Förvisso bör de känna förtvivlan, när de möter sin egen svaghet och ovärdighet och jämför denna uselhet med Kristi härliga karaktärs renhet och älsklighet. Men om de, liksom Jesaja, vill ta emot det intryck, som Herren önskar att göra på deras hjärtan, kommer de att ödmjuka sina själar inför Gud - det finns hopp för dem. Löftets regnbåge är välvd över tronen, och arbetet, som utfördes för Jesaja, kommer att utföras för dem.