Från eviga tider har det varit Guds avsikt, att alla skapade väsen, från den strålande och helige serafen till människan, skall vara ett tempel för Skaparens dväljande eller iboende. På grund av synden upphörde mänskosläktet att vara ett tempel åt Gud. Förmörkat och besudlat av ont, uppenbarade människohjärtat inte längre den Gudomliges härlighet. Men i och med Guds Sons mänskoblivande fullbordades Himmelens avsikt. Gud bor i människan, och genom den frälsande nåden blir männskohjärtat åter Hans tempel.