Tidpunkterna för morgon- och kvällsoffren betraktades som heliga, och hela det judiska folket skulle iaktta denna bestämda tid till gudsdyrkan. . . . . Detta mönster skänker kristna ett exempel på morgon- och kvällsbön. Medan Gud fördömer idel tomma ceremonier, utan anden i gudsdyrkan, ser Han med stort behag på dem, som älskar Honom, och böjer sig ned morgon och kväll, för att söka tillgivelse för de synder de har begått, och för att bringa sina böner för de välsignelser de saknar.