Kvigans kropp brändes till aska, som betecknade ett helt och passande offer. Askan samlades upp av en person, som var obesmittad av kontakt med döda och lades i ett kärl med vatten från en rinnande ström. Denne rene person tog så en cederstav med ett scharlakansrött klädestyg och en knippa isop, och stänkte kärlets innehåll på tältet och de församlade. Ceremonien upprepades flera gånger. . . . . och utfördes som rening från synd.