Kristus förenar Sin person med Gudomens helhet och fullkomlighet med Sin syndfria människovarelses helhet och fullkomlighet. Han mötte alla de frestelser, som Adam blev överöst med, och övervann dessa frestelser, eftersom Han, som människa, litade på gudomlig kraft. Detta ämne kräver mycket mer eftertanke, än det omfattas av. Kristna eftersträvar för litet. De är tillfreds med en ytlig andlig erfarenhet, och därför får de endast ljusglimtar, fastän de kunde få se Kristi ödmjukhets förunderliga fullkomlighet klarare. Denna reser sig högt över all mänsklig storhet, all mänsklig kraft. Kristi liv är en uppenbarelse av, vad fallna människor kan bli i förening och gemenskap med den gudomliga naturen. . . .