Inte ens under sina andaktsstunder får många välsignelsen av den verkliga samvaron med Gud. De har för brått. Med förhastade steg går de hän genom Kristi älskande närvaro, måhända de stannar till en kort stund inom Hans heliga marker, men inväntar inte Hans råd. De har inte tid till, att stanna kvar hos den gudomlige Läraren. Med sina bördor vänder de åter till sina sysslor. . . .