Det gick inte lång tid efter 1844, förrän jag fick min första syn. Jag besökte en kär syster i Kristus, vars hjärta var knutet till mitt; fem av oss, alla kvinnor, knäböjde stilla vid familjealtaret. Medan vi bad, kom Guds kraft över mig, som jag aldrig hade märkt den förr. Det var, som om jag blev omgiven av ljus, och blev lyft högre och högre från jorden. Jag vände mig om, för att se adventfolket i världen, men kunde inte finna dem. Så sade en röst till mig: "Titta igen, och se litet högre upp." Här öppnade jag ögonen och såg en rak och smal stig, dragen högt ovanför världen. På denna stig gick adventfolket mot staden. . . .