”Var skön var jorden icke da den kom från Skaperens hånd! Gud präsenterede universet för en välden, var själva Hans alt-seände ögon icke kan fine plet eller rynke. Enhver del av skapelsen upptager den del der tilkommer den, och besvarer det förmål det är blivit skapt med. Frid och helig glädje fyllar jorden. Der var ingen förvirring, ingen sammenstöd. Der var ingen sygdomme till att plage människor eller dyr med, och planteriket var utan pletter eller fördärv. Gud så på Sina händers värk, utfört av Kristus, och erklärede det för "väldig godt".