Sabbaten var icke endast för Israel, men för välden. Den var blivit kändt för människot i eden, och, liksom de andre bud i tibudsloven, är den en uforgängelig förpliktelse. Om denna lov, hvoraf det fjerde bud är en del, erklärer Kristus: " För himmel och jord förgår, skal icke det minste bogstav eller en eneste töddel förgå av loven, för alt är sket." Matt. 5,18. Så länge som himlen och jorden vilt stå, vilt Sabbaten förtsätte som et tegn på Skaperens kraft. Och när Eden skal blomstre på jorden igen, vilt Guds helige hviledag bliva äret av alla under solen. "Från den ene sabbat till den anden" skal beboerne på den herlige nye jord . . . "tilbede för mig, säga Herren."