Nu är det inte dags för [skrivet år 1885, på en tidpunkt, då religionsfriheten var hotad, liksom den är i dag], att sysselsätta tankarna med oväsentligheter. . . . . . Söndagsrörelsen beträder nu sin väg i mörkret. Ledarna döljer den verkliga dagordningen, och många, som ansluter sig till rörelsen, ser inte själva åt vilket håll underströmmen flyter. Anhängarna är milda och tillsynes kristna, men när rörelsen talar, kommer den att uppenbara en drakes anda. Det är vår plikt, att göra allt i vår makt, för att avleda den hotande faran.