De hånfulla hänvisade till naturens gång - till oavbrutna årstidsväxlingar, till blåa skyar, som aldrig hade gett ifrån sig något regn, till gröna fält uppfriskade av nattens dagg - och de ropade: "Talar han inte i liknelser?" Under förakt förklarade de, att rättfärdighetens förkunnare var en vild entusiast; och de fortsatte med sina nöjen med större iver, mera inställda på, att följa sina onda uppsåt, än någon gång förut. Men deras vantro förhindrade inte den varslade begivenheten. . . .