Den onde tjänaren säger i sitt hjärta: "Min herre låter vänta på sig." Han säger inte, att Kristus inte skall komma. Han bespottar inte tanken på Hans återkomst. Men i sitt hjärta och i sina handlingar och ord tillkännager han, att Herren är försinkad. Inför andra förvisar han tanken på Herrens snara ankomst. Hans inflytande leder människor till övermodigt och tanklöst uppskjutande av sin beredelse. De befästs i sin världslighet och slöhet. Jordiska lidelser, fördärvade tankar, tar sinnet i besittning. Den onde tjänaren äter och dricker tillsammans med den druckne, går samman med världen i jakt på nöjen. Han slår sina medtjänare, anklagar och fördömer dem, som är trofasta mot sin Mästare. . . .