Som slutlig handling i det stora, bedrägliga dramat, kommer Satan att personifiera Kristus. Församlingen har länge bekänt sig till, att se hän till Frälsarens återkomst som fullbordandet av sitt hopp. Nu kommer den store bedragaren att få det att se ut, som om Kristus har kommit. I olika delar av världen kommer Satan att visa sig ibland människor som ett majestätiskt väsen med bländande strålglans, som liknar beskrivningen av Guds Son i Uppenbarelseboken. . . . . Ett segerrop ljuder i luften: "Kristus har kommit! Kristus har kommit!" Människorna kastar sig ned i beundran inför honom. . . . Med vänlig och medkännande stämma framställer han en del av de samma nådiga och himmelska sanningar, som Frälsaren gav uttryck för; han botar folks sjukdomar, och så hävdar han, i sin påtagna roll som Kristus, att han har ändrat Sabbaten till Söndag, och befaller världen, att helga den dag, som han har välsignat. . . . .