Av Guds folk hörs en klar, melodisk röst, som säger: "Se uppåt", och när de höjer blicken mot skyn, ser de löftets båge. De mörka, vreda skyar, som täckte valvet, har delat på sig, och liksom Stefanus ser de hela tiden mot Himmelen, och ser Guds härlighet och Människosonen sitta på Sin tron. I Hans gudomliga gestalt ser de märkena efter Hans förödmjukelse; och från Hans läppar hör de önskemålet, som yttras inför Fadern och de heliga änglarna: "jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig". Johannesevangeliet 17:24. Åter hörde jag en musikalsk och triumferande stämma säga: "De kommer! De kommer! Heliga, harmlösa och obesmittade. De har tålmodigt hållit Mina ord; de skall vandra ibland änglarna"; och de bleka och skälvande läpparna åt dem, som har hållit fast vid sin tro, utstöter ett segerrop. Det är vid midnatt, som Gud manifesterar sin makt, så att Hans folk befrias. Solen kommer fram och tilltar i styrka. Tecken och under följer raskt efter varandra. De onda ser med rädsla och förvåning scenen, medan de rättfärdiga ser befrielsens tecken med högtidlig glädje.