Tron jag lever av kapitel 346. 352. Från sida 352 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Språket är alldeles för kargt, för att ens försöka, att beskriva Himmelen. I det, att scenen framstår för mig, blir jag stum av förvåning. Hänförd av en utomordentlig strålglans och övermåttan stor härlighet, lägger jag ned pennan, och utbrister: "Oh, vilken förunderlig kärlek!" Det mest upphöjda språk kan inte beskriva Himmelens härlighet, eller en Frälsares kärleks oförlikneliga djup. |