Vilka ödmjukhetens och trons läxor kan vi inte lära oss här, när vi har med Guds behandling av Sina skapade varelser att göra! Herren kan uträtta så litet för människors barn, eftersom de är så fulla av stolthet och fåfänga. De upphöjer jaget, den egna styrkan, lärdomen och visdomen. Det är nödvändigt för Gud, att lägga deras hopp i gruset och korsa deras planer, så att de måste lära sig, att lita på Honom allena. Alla våra krafter kommer från Gud; vi kan ingenting göra oberoende av den kraft, som Han ger oss. Var är den man, den kvinna eller det barn, som Gud inte stöttar? Var är det tröstlösa ställe, som Gud inte fyller med Sin närvaro? Vad är den brist, som andra än Gud kan avhjälpa?