Gud . . . . . gav dem [Israel] Sin lag, med löfte om stora välsignelser på betingelse av lydighet: "Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall . . . . ni vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.'" Andra Moseboken 19:5-6. Folket insåg inte syndigheten hos sina egna hjärtan, och att utan Kristus var det omöjligt för dem, att hålla Guds lag; och de ingick därför raskt en pakt med Gud. Då de menade, att de kunde dana sin egen rättfärdighet, förklarade de: "'Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda.'" Andra Moseboken 24:7. De hade bevittnat lagens förkunnande i vördnadsbjudande majestät, och hade darrat av skräck framför berget; likväl bröt de bara några få veckor senare sin överenskommelse med Gud, och böjde sig, för att dyrka en utskuren avgudabild. De kunde inte hoppas på Guds gunst genom en pakt, som de hade överträtt; och nu förnam de, i det att de insåg sin syndighet och sitt behov av förlåtelse, sitt behov av den i Abrahams pakt uppenbarade, och i kostbara offer avbildade, Frälsaren. . . .