När vi talar om tro, är det något, som måste hållas åtskilt. Det finns ett slags tro, som är väsensskilt från trons förtröstan. Guds existens och kraft, Hans Ords sanning, är fakta, som inte ens Satan och hans härar kan förneka. Bibeln säger, att: "Också de onda andarna tror det, och bävar" {Jakobsbrevet 2:19}; men detta är icke trons förtröstan. Där det inte bara tros på Guds Ord, utan där man också underordnar sig Hans vilja; där hjärtat är överlåtet till Honom, där Han visas hängivenhet, där förekommer trons förtröstan - en tro, som verkar genom kärlek och renar själen. Genom denna tro förnyas hjärtat till Guds avbild. Och hjärtat, som i sitt oförnyade tillstånd inte är underkastat Guds lag, och ej heller kan vara det, fröjdar sig nu åt lagens heliga föreskrifter, och utbrister med psalmisten: "Hur kär har jag inte din lag! Hela dagen begrundar jag den." Psaltaren 119:97, danska Bibeln. Och lagens rättfärdighet uppfylls i oss, "som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden." Romarbrevet 8:1, Reformations-Bibeln.