Jag är tacksam mot Herren för att han aldrig gör mig besviken och för att han ger mig kraft och nåd. Då jag stod vid min mans dödsbädd, lade jag min hand i hans och sade: "Känner du mig, käre?" Han nickade, och då sade jag: "Under alla dessa år har jag låtit dig ta hand om ekonomin och bära ansvaret för det som skulle sättas i gång. Nu lovar jag dig att jag också skall bli en pionjär." Och därpå tillfogade jag: "Om du kan uppfatta vad jag säger, så ge mig en liten handtryckning." Han gjorde det, men han kunde inte längre säga något.