Kristus kom som människa för att visa inbyggarna i de världar som inte hade fallit i synd, och i den enda som hade fallit i synd, att det var rikligt sörjt för att människorna skulle ha möjlighet att leva ett liv i lydnad mot Skaparens bud. Han höll ut i de frestelser som Satan fick tillåtelse att plåga honom med, och motstod alla hans angrepp. Han misshandlades och var i stor nöd, men Gud underlät inte att ge honom erkännande. När han hade döpts av Johannes i Jordan och steg upp ur vattnet, kom Guds Ande över honom i en duvas gestalt som lyste som guld, och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den älskade. I honom har jag min glädje. " (Matt 3:17). Något efter att detta hade kungjorts, fördes Jesus av Anden ut i öknen. "Genast förde Anden honom ut i öknen, och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Där levde han bland de vilda djuren och änglarna betjänade honom." (Mark 1:12 - 13). "Under de dagarna åt han ingenting." (Luk. 4:2).