När Jesus gick ut i öknen, var han omgiven av Faderns härlighet. Helt fördjupad i gemenskapen med Gud var han upphöjd över mänskliga svagheter. Men härligheten vek undan och ensam måste han kämpa mot frestelserna. De pressade sig in på honom utan uppehåll. Hans mänskliga natur vek tillbaka inför den strid som väntade honom. I fyrtio dagar fastade han och bad. Han var svag och utmattad av svält, trött och tärd av andlig smärta. "Hans framträdande förvrängdes mer än andra människors" (Jes. 52:14). Nu hade Satan en möjlighet. Nu ansåg han att han skulle kunna övervinna Kristus.