Sedan Kristus dött på korset som försoningsoffer för synden, kunde offerlagen inte längre gälla. Den hade hört ihop med morallagen och var därför härlig. Allt bar gudomens stämpel och var ett uttryck för Guds helighet och rättfärdighet. Och om det som tog slut var härligt, hur mycket härligare måste då inte den verkligheten vara, då Kristus blev uppenbarad, han som ger sin livgivande, heliggörande Ande till alla som tror?