Vilken syn detta måste ha varit för himlens inbyggare! Kristus, som inte visste av synd eller orenhet, tog på sig vår natur i dess degenererade tillstånd. Denna ödmjukhet var större än fallna människor kan fatta. Gud uppenbarade sig som människa. Han förnedrade sig. Detta ämne förtjänar verkligen en djup och allvarlig eftertanke. Han var himlens majestät. Men trots att han förnedrade sig så djupt, gick inte det minsta av hans värdighet och härlighet förlorad. Han tog på sig fattigdom och den djupaste förnedring bland människorna. För vår skull blev han fattig, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika. Han sade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet på". (Matt. 8:20)