Endast Kristus förmådde representera Gudomen. Han som från begynnelsen hade varit hos Fadern, som var den osynlige Gudens bild, var den ende som kunde göra detta. Det var inte möjligt att enbart med ord tala om för världen hurdan Gud är. Det var genom ett liv i renhet som Gud måste uppenbaras för människorna, ett liv i fullständig tillit till och underkastelse under hans vilja, ett liv så ödmjukt att till och med den högste bland seraferna skulle ha vikit undan för något sådant. För att kunna göra detta klädde Frälsaren sin gudom i mänsklighet. Han använde de förmågor som han ägde som människa, eftersom det bara var på det sättet som människorna kunde förstå honom. Bara som människa kunde han nå mänskligheten. I den mänskliga kropp som Gud hade gjort i ordning för honom, representerade han Guds karaktär. Han blev till välsignelse för världen genom att han som människa levde Guds liv, och därigenom vissade han att han hade makt att förena det mänskliga med det gudomliga.