I Edens lustgård hade Adam och Eva de bästa villkor. Det var deras privilegium att kunna samtala med Gud och änglarna. De befann sig inte under syndens förbannelse, utan var omgivna av Guds och änglars ljus. Skaparen var deras lärare. Men de föll för den sluge fiendens frestelser. I fyra tusen år hade Satan bekämpat Guds styrelsesätt, och han hade fått stor erfarenhet. Fallna människor hade inte samma möjligheter som Adam hade i Eden. De hade varit skilda från Gud i fyra tusen år. Förmågan att uppfatta och stå emot Satans frestelser hade hela tiden minskat, tills Satan föreföll att ha fullt herravälde över jorden. Aptit och sinnlighet, kärlek till världen och vedervärdiga synder var de ondskans stora grenar, och på dem växte det förbrytelser, våld och korruption av alla tänkbara slag. - "The Review and Herald", 4 och 18 aug. 1874.