Jesu ögon vilade ett ögonblick på den härlighet som visades för honom, men han vände sig bort och vägrade att betrakta den betagande synen. Han ville inte sätta sin integritet på spel genom att förhandla med frestaren. När Satan krävde att bli hyllad, väckte han Kristi gudomliga indignation, och han ville inte längre tolerera påståenden från Satan som hånade Gud. Han ville inte längre tillåta honom att vara där. Här utövade Kristus sin gudomliga auktoritet och befallde Satan att sluta. "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." (Matt 4:10). Stolt och högmodigt hade Satan sagt om sig själv, att han var den här jordens rätte och evige härskare, den rätte ägaren till all dess rikedom och härlighet, och att han gjorde anspråk på att bli hyllad av alla som bodde på den, som om han hade skapat världen och allt som fanns på den. Han sade till Kristus: "Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill." (Luk. 4:6). Han försökte att få till stånd en överenskommelse med Kristus om att överlåta hela herradömet till honom, mot att Kristus skulle tillbe honom.